PARTERAPI

Anknytningsbaserad parterapi

På senare år har vi allt mer integrerat anknytningsteori i vårt arbete med par. Vi har funnit att ju tidigare paret kan förstå vilka mönster var och en har med sig och hur de hänger ihop med tidiga relationserfarenheter desto lättare är det för paret att hitta känslomässig förståelse för varandra och vilja att hitta nya sätt att ta hand om varandra och skapa en trygg relation. Vi introducerar tidigt självhjälpsböcker som belyser anknytningsmönster, hur de kan ta sig uttryck i och påverka dynamiken i parrelationen och hur de även kan riskera att försvåra den känslomässiga tryggheten hos paret.

Anknytningsmönster

De anknytningsmönster vi har idag återspeglar hur vi lärde oss att relatera till vår närmaste omgivning under vår uppväxt. Den eller de personer som tar hand om oss när vi föds är livsviktiga för oss eftersom vi är helt hjälplösa utan dem. De har en tendens att forma vårt sätt att relatera till andra människor för resten av livet. Vi utvecklar ett anknytningsmönster, ett karaktäristiskt sätt att relatera till andra människor, som kännetecknar hur vi formar relationer även i vuxen ålder. Tydligast blir detta i de relationer som är viktiga för oss.

Detta anknytningsmönster utvecklas särskilt under de första två levnadsåren, men befästs eller förändras av erfarenheter under hela uppväxten. Även om detta mönster har blivit relativt beständigt i vuxen ålder är det fortfarande möjligt att förändra.

De flesta har tillägnat sig ett anknytningsmönster som tillhör en av dessa kategorier:

1. Trygg anknytning
2. Otrygg-undvikande anknytning
3. Otrygg-ambivalent anknytning

Trygg

Trygga barn litar på att föräldern (eller den som huvudsakligen tar hand om barnet) finns där och försöker hjälpa barnet i svåra eller skrämmande situationer. Som vuxna har de lätt att komma nära andra människor, men trivs också bra i eget sällskap. De har lätt att fungera i långvariga relationer.

Otrygg - undvikande

Barn med otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan att klara sig själva. De tänker sig fram till svar snarare än känner efter. Som vuxna är de ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer. I nära relationer håller de distans – de kan vara svåra att komma inpå livet, och drar sig ofta undan när de upplever krav på närhet. 

Otrygg - ambivalent

Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Ofta har de behövt signalera högt och tydligt och t o m bli arga för att få det känslomässiga gensvaret från föräldern. Osäkerheten på vilket gensvar de kommer att få gör dem vaksamma på sin omgivning, i beredskap på avvisande.  De kan ofta agera mer känslostyrt. Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor. I nära relationer kan rädslan för avvisanden leda till krav på närhet som kan uppfattas som klängigt av partnern.

Parterapin handlar till största del om att hjälpa paret till att hitta sätt att förstå de egna och partnerns mönster samt finna sätt att ta hand om varandra som ökar känslomässig trygghet. De första sessionerna ägnas åt att förstå vilka anknytningsmönster som är aktiva hos paret och hur dynamiken i de problem som paret söker tar sig uttryck. Övningar som syftar till att på olika sätt möta varandra och öka känslomässig trygghet varvas med att vi tittar på känslomässigt svåra situationer som paret tar upp till sessionerna.  Vi arbetar med att utforska känslomässiga behov och belysa hur de otrygga anknytningsmönster som aktiveras ofta effektivt döljer dessa behov. Vi undersöker också hur paret ska kunna ta hand om relationen i särskilt svåra och kritiska situationer för att öka den känslomässiga tryggheten och närheten.  Först när mönster blivit tydliga för paret är det möjligt för dem att kunna skapa målsättningar för vad relationen på djupet ska handla om. 

Vår erfarenhet är att det ibland är bra att vara två terapeuter vid samtalen. På så sätt minskar risken för att en i paret inte känner sig sedd/lyssnad till. Det blir även lättare för oss att hålla reda på trådarna och finna vägar vidare i den terapeutiska processen. Tyvärr har vi begränsat med utrymme för samtal med två terapeuter men i viss  möta det behovet. 

Hur går terapin till?

Kontakten inleds med ett första samtal på 1.5-2 timmar. Vid nästa besök kommer paret var för sig och under den sessionen går vi igenom anknytningshistorien. Vi gör en bedömning om hur anknytningsmönster hänger ihop med nuvarande problem vilken presenteras för er vid ett gemensamt feedbacksamtal. I samband med feedbacksamtalet där behandlingsfokus och målsättningar formuleras tar ni ställning till om ni vill fortsätta i parterapi.